Välkommen till del 8 av min berättelse från barn till företagsledare! Har du inte läst tidigare delar, så börja från början.
Den 8/2 2008 registrerade jag och min tidigare kollega Twosouls AB. Två själar eller två sulor låter lika på engelska så det tyckte vi passade. Den 9/2 åkte vi till skomässan i Köpenhamn och träffade ett danskt par som sökte säljare i Sverige till sina egna och ett par andra skomärken som de hade rättigheter för i Norden. Vi fick en provkollektion att visa skobutiker och få beställningar.
Vi hade ju inte nån riktig plan med företagandet, men hade skrivit lite stolpar:
Vi vill: tjäna pengar, designa skor, jobba i Alingsås, ha roligt, jobba flexibelt och kunna ta ledigt.
Vi vill inte: Vara resande säljare eller ställa ut på mässor.
Efter några veckor kastade min kollega in handduken. Jag blev chockad förstås men hade inte en tanke på att ge upp och ärligt talat var kanske inte stolparna vi skrivit så viktiga för mig trots allt. Så jag reste runt i hela Sverige men även till Norge, Finland och Danmark och sålde, ställde ut på mässor, jobbade ”dygnet runt” och kunde inte ta ut lön de första två åren!
Det var en tuff tid: De flesta skobutiker ville inte ha fler skomärken, så bara att få komma på besök eller att få någon att komma till mässmontern var svårt. När man säljer på provision får man några få procent OM kunden betalar och då ca 6 månader efter att man gjort införsäljningen. Jag fick låna mina föräldrars gamla extra bil (igen) och bodde över hos vänner eller billiga vandrarhem. Jag drog många tunga resväskor med kollektioner i alla väder.
Tur nog blev jag inte sjuk, för 80% gånger 0 är 0kr i sjukersättning. Och jag hade tur som hade en så förstående make! Han tillät mig göra min grej och tära på våra sparpengar och tog hand om barnen själv de veckor jag var på resande fot.
Jag var ingen bra säljare. På frågan varför vinterkängorna inte hade varmt foder eller vintersulor hade jag inte nåt bra svar.
En dag märkte jag att innersulorna gick att ta ur en sko från märket Naot, som jag representerade. Jag tog med dessa till min ortoped som gjorde mina skoinlägg. Han tog skon och vred runt den och sa att de här är alldeles för mjuka för att hålla skoinlägget i rätt vinkel och inget att ha. Jag ringde representanten i England och sa att det finns en jättebra nisch om skorna kunde göras mer stabila! ”Hur många par kan du sälja?, blev motfrågan. Mina ”Några hundra par” gjorde inte multimiljardföretaget Disney, som var en av ägarna till Naot, intresserade…
Strax därefter skulle jag få träffa Naot på en mässa i Tyskland! Jag såg fram emot att bli mottagen som jag hade blivit i Hush puppies stora familj. När vi kom till montern sa de att jag skulle vänta utanför och mina danska uppdragsgivare gick in, men kom ut efter två minuter. Vi hade blivit av med rätten att sälja Naot!
Då bestämde jag mig för att starta ett eget varumärke. Jag ville inte att någon skulle kunna ta ifrån mig det jag jobbat upp och jag ville skapa nåt som jag kunde stå för.
Du vet vilket märke jag pratar om! Hör mer i nästa del!