Del 4 på resan med Ninni från barndom till företagsledare.
För tre år sen satt jag på Pågatåget från Lund på väg till Malmö. Jag hade hälsat på hos min dotter i Lund och skulle inviga vår första skånska Cinnamonbutik i Malmö. Då slog det mig att när jag var i min dotters ålder satt jag på det här tåget och hade just flyttat hemifrån och fått en lägenhet i Malmö och gick en kurs i Mönsterkonstruktion och sömnad i Lund. Jag hade bestämt mig för att jag efter Naturvetenskaplig gymnasielinje skulle få plugga nåt jag tyckte var kul och att jag skulle bestämma mig om jag skulle ha textil som hobby eller jobb framöver. Inte kunde jag för mitt liv tänka att jag skulle göra den resan jag nu gjort och dessutom öppna affär i Malmö!
Det var tufft att flytta 80 mil hemifrån utan att känna någon och inte komma hem på ett halvår, men det är lite typiskt mig att bara köra när det är nåt som verkar kul eller bra utan att fundera på vad det innebär. Jag hade köpt en karta men det var svårt att cykla samtidigt som jag tittade på den. Det var mycket trafik och jag som bara cyklat på Sollerön innan, där det bara fanns två övergångsställen, inga mittmarkeringar och knappt plats att mötas med bil på många vägar. Jag vågade inte göra vänstersvängar ut i trafiken och jag vet inte hur många gånger jag hamnade ute vid tågstationen och bortom, efter alla högersvängar!
Men det var så roligt att lära sig rita egna mönster utifrån vilken kropp som helst. Dessutom modeteckning, akvarell, kroki och färglära. Så klart att jag var fast i den här världen!
Efter det året sökte jag till Lennings textilinstitut i Norrköping och till Texilhögskolan i Borås. Jag kom in på Lennings men stod som reserv till Merkantila linjen i Borås. Därmed flyttade jag till Norrköping och började, men kände att det inte riktigt var min grej att sy ficklock och snygga sprund. Jag kontaktade Textilhögskolan igen ”Du är på första reservplats av 400 sökande men nu tar vi inte in fler. Har du inte funderat på Textilingenjörslinjen? Där finns det plats.”
Snabbt plockade jag fram foldern med kugghjul och text om teknisk textil. Jag hade inte ens sökt den för det såg inte roligt ut. Jag ringde mina föräldrar på gymnasieskolans klassrumstelefon i Mora för att bolla. ”Jo, jag kör på det!” Så jag ringde Borås igen: ”Vad bra, du behöver vara här kl 8,00 i morgon bitti”. Jag som just hade köpt en Birma-katt dagen innan, hade alla mina kläder, symaskin och cykel… Jag ringde min kompis Elsa från Mora som pluggade fjärde året på textilteknisk linje i Borås. Hon skulle hämta mig vid tåget på kvällen och jag kunde få bo hos henne och hennes kompis. Jag bokade en taxi och bar ner allt på gården. Men så kom ingen taxi! Vad skulle jag lämna ute när jag sprang de fyra trapporna för att ringa igen? De hade råkat dubbelboka taxin så de hade ingen att skicka!!! Jag sprang ut på gatan och jag fick lift med alla mina saker med en fantastisk kvinna och hann med tåget och mitt nya liv i Borås kunde börja!
Vilket paradis jag kom till. Inte en dag har jag ångrat det beslutet. Underbara människor som jag har kontakt med än idag. Vi fick tillverka egna tryck och göra egna mönster på stickmaskinerna. Se bara så nöjd jag är i min rosa tröga med egenhändigt designat mönster och stickat på en stor industristickmaskin.Vi åkte till olika textilföretag och vi köpte restpartier av finaste plyschtyg för noll och inget. Så balklänningen blev gjord av kornblå plysch med svarta plyschvolanger.
Följ med till nästa vecka om hur jag ”blev med butik” i Borås och startade kurser i maskinstickning!