Del 3 på resan med Ninni från barndom till företagsledare.
Min farmor var sömmerska åt societeten i Avesta. Hon hade jättestora böcker med modeller och glittriga, pälsiga, färgglada och spännande tygklipp från de stora modehusen. Jag och min syster fick ta dessa fantastiska tygklipp från gamla kataloger och de var perfekta att sy små saker till våra klassiska Lundby-dockskåp som kläder och mattor, badlakan eller husdjur. Farmor hade så mycket spännande sytillbehör och vi fick låna hennes symaskin när vi var där trots att vi inte var så gamla.
Hos mormor och morfar i Laxå fanns jätteroliga affärer! Den ena var bokhandeln där vi köpte fina bokmärken som inte fanns hemma i Moras bokhandel. Men bäst av allt var tygaffären. Där fanns stuvar i flera rum som vi köpte per kilo och spetsar mm som blivit över från produktion av underkläder och nattplagg. Det blev många kassar med hem.
Så det textila intresset har jag haft med mig hela livet. Vi sydde ofta hemma, min syster och jag. Vi hade också en fascination för fabriker när man på TV kunde se hur saker blev till på löpande band. Det måste vi också göra! Vi skulle starta en Sköldpaddsfabrik! Vi klippte ut huvuden, kroppar och en herrans massa ben och sen gjorde vi ett moment i taget. Det blev rätt trist i längden och gissningsvis finns de halvfärdiga sköldpaddorna kvar på mammas vind!
När jag blev lite äldre sydde jag mina egna kläder men även till mina kompisar och familj allt som oftast. Vi sprättade till och med upp min storasysters Levis 501or!! Så använde vi delarna som mönster och jag kommer ihåg att jag gjorde ett par röd/vit randiga byxor i lakansväv med röda fickor i populäraste passformen. Kanske inte snyggast när man tänker efter, men tillgången på moderna tyger var mycket begränsad. Till skolavslutningen i 6:an hade jag sytt en fin blus med rysch och spetsar. Sent kvällen innan var jag klar och skulle bara stryka till den.,, så råkade jag smälta spetstyget framtill! Vilken katastrof!! Mamma ryckte in och sydde i ett nytt spetsparti för hand till fram mot midnatt. Tack fina mamma.
När jag gick i högstadiet köpte jag ett par blåjeans och folk jag inte kände kom fram och kommenterade att jag hade jeans på mig! Det var ju det vanligaste plagget, men det säger kanske att jag inte brukade ha de vanligaste kläderna… Dessa jeans hade jag sen många år och lappade till oigenkännlighet!
Under gymnasietiden i Mora fick jag fler sytokiga kompisar och det var stort fokus på att sy nåt nytt till varje utekväll. Det blev många kreationer och många discokvällar!
Jag sommarjobbade från 14-årsåldern med allt från att sätta tallplant, diska och arbeta i butiken Penn-Budi (penn-affären som hade allt, från mat till stuguthyrning och solarium).
Men en sommar blev en lokal ledig bredvid Sko-puben mitt på Bokkan (Solleröns centrum uppe på backen vid kyrkan). Den fick jag hyra en sommar och satte upp en stor skylt: Ninni Design. Jag sydde mängder av barnkläder och enklare vuxenplagg och fyllde butiken med dem. Jag tog flyget över dagen (det kostade 100- för en ungdomsbiljett från Mora flygplats) till Landvetter och sen bussen till Borås och min favoritbutik: Furulunds modetyger för att köpa tyger att sy av. På kommunalhuset hade jag modevisning och det blev fullsatt. Jag fick blommor av min tidigare stora förebild: Berit som var Kommunal Dagmamma.
Men nu hade jag inte längre det som drömyrke. Nu hade jag som dröm att starta en tygaffär och köpte alla Neue Mode tidningar för att ha som en mönsterbank så alla kunder skulle kunna rita av mönstren och sy många typer av kläder!
Efter gymnasiet var det dags att pröva sina vingar på annan ort. Mina föräldrar som sett på nära håll hur svårt det var att livnära sig på den textila banan avrådde mig från den. Men jag ville efter att ha gått Naturvetenskaplig linje få göra något kul och fundera på om textil skulle bli min yrkesbana eller bara min hobby. Följ med i nästa del så ska jag berätta om de tvära kasten och slumpen som fick mig på rätt bana.