Välkommen till del 14 av min berättelse från barn till företagsledare! Har du inte läst tidigare delar, så börja från början.
I mars 2020 var jag som vanligt i Spanien för att skapa nya kollektioner och gå på skotillbehörsmässan. Det pratades en hel del om Corona, som många och jag med dem, inte trodde var så allvarlig.
Men under veckan blev det mer och mer påtagligt. Vi fick på vissa fabriker inte träffa några anställda utan arbeta själva med produkterna. Så kom påbudet att man inte fick vara utomhus, inte ens på stranden! Längs den milslånga sandstranden var bara en man och hans två pojkar då polisen ropade ut i megafon att de måste avlägsna sig.
I matbutikerna ekade hyllorna tomma för alla hade bunkrat upp. Jag började känna mig lite stressad inför resan hem till Sverige igen. Man fick inte sitta två i bilen och jag ville verkligen inte ta taxi (om det nu hade funnits någon?).
På hemresedagen fick jag första beskedet att planet från Spanien var inställt men det fanns platser på ett senare plan. Sen kom beskedet att det var försenat men att man måste vara ute i mycket god tid på flygplatsen.
Jag fick skjuts av min agent, hukande i baksätet och vi var helt ensamma på de breda vägarna förutom några poliskontroller. Som tur var, stannade de oss inte!
Ute på flygplatsen fick jag besked att mitt anslutningsflyg i Stockholm inte hanns med och jag bytte till annat bolag. Planet lyfte och när jag landade på Arlanda var flyget till Göteborg inställt. Jag sov över på flygplatsen och kunde ta mig hem nästa dag.
Väl hemma kom beskeden att man helst skulle hålla sig inne och inte besöka butiker, åka kommunalt etc. Jag såg på dagen hur försäljningen störtdök! Våra kunder gjorde såklart som man skulle och det kändes kluvet att vilja locka kunderna till butikerna, men hur skulle det annars gå ihop? Vi satte upp plexiskydd vid kassorna, markeringar på golvet, handsprit, regler för antalet kunder per m2. Vi minskade på personaltimmar men hade vi inte öppet kunde vi inte få in pengar till hyra och löner.
Vi insåg att det var på väg att gå käpprätt åt skogen med företaget. Vår revisor ställde upp gratis på en ekonomisk genomgång. Han rekommenderade oss att lägga ner!
Jag kontaktade ackordcentralen och kollade vad som gällde, men vi hade bara egna satsade pengar i firman så en konkurs skulle inte hjälpa.
Samtidigt kändes det kändes helt orimligt! Skulle vi lägga ner Cinnamon när så många älskade och behövde våra skor?! Skulle någon få köpa vårt märke och göra vilka skor som helst?
Jag skickade ut ett nödrop till våra kunder: "Köp allt ni kan till er, och er familj, flera par om ni inte vill riskera att bli utan!" Vi fick in 250 order på en helg! Helt fantastiskt ekonomiskt, även om det inte räckte så många månader om det inte kom igång igen, men framför allt kände jag att jag inte kunde svika mina fina kunder. Om jag så skulle bli ensam kvar skulle det gå!
Men utmaningarna var enorma... I nästa del får du veta mer.
