Välkommen till del 17 av min berättelse från barn till företagsledare! Har du inte läst tidigare delar, så börja från början.
Under 2014 blev vi bjudna till Entreprenörsgalan "En afton för Alingsås". Jag fick ta med mina anställda som då var fyra till antalet. Där hyllades ett urval företagare och vi blev uppmärksammade som Årets Framtidsentreprenör! Vi blev hedrade med fina ord, ett inramat diplom och en fylld champagneskål!
Under åren har vi blivit uppvaktade av ett antal företag med en form av utmärkelse som man kan få köpa för att få visa upp, men det har jag aldrig gjort. Jag förstår deras affärsmodell men jag har aldrig varit mycket för att visa upp mig och att betala för det känns fel. Men det är ändå uppmuntrande att vi åstadkommit så bra saker att vi har varit berättigade till allt från Trygg e-handel till AAA företag och Årets Superföretag.
2016 fick jag en förfrågan att lämna in uppgifter om företaget och min resa som entreprenör till Ernst & Young (EY). Efter att jag hade gjort det blev jag och min man inbjudna till en stor fest hos dem i Göteborg och jag blev utsedd till Västsveriges Entrepreneur of the year! Kategorin årets kvinnliga entreprenör! Med mig på scenen som vinnare i andra kategorier var Ge-Kås och Njie. Inget dåligt sällskap! Riksfinalen hölls i Blå Hallen i Stockholm (där Nobelmiddagen intas)! Fantastiskt pampigt evenemang och en stor lycka för mig och min man att få vara med om. Jag vann inte där men ändå kände jag mig som en vinnare i den miljön!
För ett par år sen sa min man att han fått en inbjudan till ett företagsevent i Alingsås. Kul, tänkte jag, det får vi gå på även om det blev lite tight att hinna hem emellan jobbet och festligheterna. Det var mingel och middag på Grand Hotel med talare. Så börjar en person från Företagarna i Alingsås att prata om att dela ut pris som Årets Företagare. Beskrivningen låter väldigt likt Twosouls AB dvs mitt företag, och så får jag gå upp och ta emot priset! Jag var så förvånad! Ola hade inte fått förvarna mig och hade heller inte gjort det.
Det är verkligen uppmuntrande att få utmärkelser. Framför allt för att jag inte strävar mot det. Jag är en ”doer” som grottar ner mig i arbete och blir överraskad och glad när det uppmärksammas.
Under åren har jag blivit inbjuden att berätta om min resa i många olika sammanhang och med mindre eller större publik. Det känns kul att få berätta, vilket ni i denna följetong insett att jag tycker. Att jag som ung fick ”nära döden upplevelse” av att prata inför klassen är ett minne blott, skönt!
I nästa del – och den sista- vill jag ge uttryck för vad som driver mig att fortsätta med Cinnamon trots enormt mycket arbete och ibland både upp- och nedgångar.
