Välkommen till del 10 av min berättelse från barn till företagsledare! Har du inte läst tidigare delar, så börja från början.
Min vision att göra Snygga skor som är bra för fötterna, var ju naturligtvis en utmaning i sig och att som helt okänd och med nystartat märke få skofabrikerna med mig var ytterligare en.
Jag hade från början en klar bild med Cinnamon och det var rätt långt ifrån den sydeuropeiska stilen; smalare fötter (eller i alla fall smalare skor), gärna blanka, leopard och bling. Skulle de vara ergonomiska så var det skor som Sveriges 90-åringar skulle tycka var för tantiga!
De tre första Cinnamonskorna var sandaler med uttagbara innersulor och två av dessa hade stretchmaterial för hallux valgus. Mitt kontor var vid biljardbordet hemma och bastun fick bli lager. Men jag ville kunna erbjuda alla typer av skor och i glada färger då detta verkligen saknades i segmentet ergonomiska skor.
Jag ritade modeller och gjorde roliga men samtidigt praktiska detaljer och hittade färgglada skinn. Det var såklart inte lika bekvämt för fabrikerna med allt nytt jag ville ha. Jag fick kämpa för att få igenom det jag verkligen trodde på. Ibland var det riktigt hetsiga diskussioner med deras spanska temperament.
De flesta inom skoindustrin var män och de tyckte det var konstigt att jag kunde lämna mina barn under ett par veckor. ”Min man tar hand om barnen" (som då gick i 1an och 3an), blev mitt svar, men de kunde inte tro att inte mormor också var där. Pappaledighet hade de aldrig hört talas om och inte att pappor är fullt kapabla att ta hand om sina barn.
För varje sko var det tusen beslut om detaljer, färger och lösningar som måste fattas på direkten då jag var på fabrikerna. Varje sko skulle ju bli unik och så bra som möjligt, men även den totala kollektionen varierad och hänsyn tas till varje fabriks förutsättningar. Det var också mycket logistik; minimiantal av yttersulorna eller modellerna, nyanser på skor och väskor som ska passa ihop. Populära modeller fick nya detaljer så samma skärverktyg kan återanvändas både för fabrikernas skull och kunderna som gillade förra modellen men vill ha något nytt. Pressen gjorde mig sjuk på ett eller annat sätt under nästan alla mina resor. De senaste två åren har jag gett mig själv mer tid i Spanien och det har hjälpt mycket.
Prototyper tillverkas på precis samma sätt som de senare produceras, med allt hantverk och kunskap som krävs för att göra riktiga skinnskor. När provskorna kommer är det julafton på huvudkontoret och alla är med och packar upp var sin kartong i turordning!
Sen kommer det svåra: vi kan inte tillverka alla! Vi försöker gallra. Det är svårt för vi kan se vilka kunder som skulle bli glada för var och en av dem. Så trots de tusentals skorna jag gjort har jag svårt att begränsa mig. ”Tänk vad de här skulle bli läckra i rosa, eller blått! Vitt är ju fräscht! Rött är alltid poppis och svart är ett måste, blommigt passar allt”
I nästa del får du veta hur jag fick återförsäljare på kroken!
